onsdag 26 mars 2014

Skottland, kiltens hemland!


Bild: Bride Bop


I Skottland är det ingen som drar på smilbanden när mannen klär sig i kilt. Där står kilten som symbol för det manliga och det virila. Kilten ger också uttryck för gamla traditioner och en stark frihetskamp och den som kan påvisa sin härkomst i rakt nedstigande led från en klan är mycket stolt.


Bild: Linda Clifford


Många klaner har egna rutmönster i sin tartan, kilt men de som inte har sina rötter i någon speciell klan kan komponera ett eget mönster till sin tartan.
Ordet tartan kommer från det franska  ordet tiretaine och användes för betydelsen av färgat ylletyg. På gaeliska, det skotska språket, kallades den rutiga filten breacan.


Bild: www.tartansauthority.com
 

Det var i slutet av 1500-talet som man i Skotland började klä sig i det fina ylletyg som så småningom skulle bli kilten. De första åren in på 1600-talet klädde man sig i den lilla kilten som innehöll fem yard tyg,  (En yard är 0,9 m) d.v.s.4,5 m tyg. Det sägs att mannen vid påklädningen skulle ligga ner med bältet under sig sedan kastade han ett stort stycke tyg över ryggen och fäste det över sin vänstra axel med en brosch.
Det stora tygstycken var praktiskt att ha och kunde svepas om runt kroppen när man skulle tillbringa natten ute.
 
 

 Bild: www.tartansauthority.com
 

Många skämt har berättats om skotska män och att de inte använde kalsonger. Detta är en sanning med modifikation då mannen bar en vit skjorta som knöts mellan benen vilket gjorde att kalsonger inte behövdes.


John Campbell f. 1749
Bild: Wikipedia
 

Kilten har haft sin betydelse i olika politiska sammanhang. Åt 1707 blev det populärt att bära tartans då det innebar att man visade sitt stöd för Skottland och därmed kunde protestera mot att det skotska parlamentet förenats med det engelska. Maktkampen varade i många år och till sist blev det förbjudet, år 1747,  att bära denna klädsel. Beslutet skulle följas, annars hade soldaterna rätt att döda den som inte åtlydde. Den som bodde långt ut på landet och inte kände till regeln eller den som inte hade råd att skaffa andra kläder, skonades inte.
 Förbudet varade fram till år 1782. Då spreds ett upprop: "Du är inte längre tvingad att bära den omanliga låglandsklädseln."  Trots detta tog det lång tid att kiltmodet kom tillbaka då många hade hunnit emigrera till främmande land.




www.scottishclansman.com/
 
De tidiga tartans var växtfärgade. Det råder delade meningar om varje klan verkligen hade sin egen färgsättning från början eller om det är något som vuxit fram under 1800-talet.
Tygerna var handvävda och det skulle dröja in på 1800-talet innan man industrialiserade tillverkningen.
Det var låglandvävaren William Wilson som hade börjat industrialisera tillverkningen av tartantyger. Därefter tog han tag i arbetet med att struturera upp och göra en förteckning och numrering över olika mönster som tillhörde varje klan.
De allra första kiltarna hade ofta ljusgröna eller ljusblå bakgrund medan dagens kiltar är mörkare i sin färgsättning som mörkblå eller gröna. För högtider är ofta bakgrundsfärgen vit.
Numera finns det 365 klaner och över 3000 tartanmönster.




Dagen kiltar är vävda av ull från Nya Zeeland men vävs i Skotland.
Det går åt mycket tyg till en kilt. Tyget är 3,7 meter brett. Det delas på mitten och sys ihop till en längd på cirka 7,4meter. Den sömnaden är maskingjord och är den lilla del som görs för maskin.  Tyget vävs med en speciell kant som kallas shuttle-cut edge, gör att kilten inte behöver någon fåll längst ner. Antalet veck på kilten beror på mannens storlek men också på önskan om täthet på veck. Strax under trettio veck brukar vara maximum.

Den handgjorda kilten är sydd av tjockt tyg som finns i olika kvalitéer som och knäpps med två spännen på höger sida. Den maskingjorda kilten har sina spännen på vänster sida.

Kvinnornas kilt har inta samma långa historia. De började bära kilt i slutet av 1800-talet. Innan dess var det vanilgt att kvinnor bar en tartanmöstrad schal.

Irish 11ounce Reiver Tartan

Bild: The Scottisk Trading Company


fredag 21 mars 2014

Utarmning!



De försvinner!
Först var det tygaffärerna. Inte gardinaffärerna utan tygaffärerna. En efter en hade de utförsäljning för att sedan slå igen dörren och aldrig mer öppna igen.
De fina blanka ylletygerna är ett minne blott.
Bomullstyger i olika kvalitet och namn, beroende tjocklek och vävteknik är också borta. 



Bild:Hemsybutikerna

Sedan är det sybehören. Ja sybehören finns kvar men i en sämre, mycket sämre sortering. Visst finns det massor av sytråd av olika märken och i olika färger men uttryck som sytråd nr 40 eller 50 är det snart ingen som känner till eller som säljer.





Tidigare kunde man köpa siden i metervara. Först välja och vraka i olika färger. Sedan känna och betrakta i skyltfönstrets ljusinsläpp. Fråga något som biträdet kunde svar på innan beslutet om inköp togs.
Tre meter dupionsiden, tack!
Nu är det borta. Inte ens den fantastiska butiken Irmas hus i Malmö finns kvar!!

Men, något nytt måste väl ha tillkommit?

Saker och ting kan väl inte bara tas bort ur ett sortiment.
Annat måste väl ersätta?



Bild: Krokoms kommun



Nu har vi fleece.
Gjort av gamla petflaskor.
Återvunnet!
Billigt!
Jättebra!

Eller???



 

söndag 16 mars 2014

Tanten!



Julia Caesar, skådespelerska
 av den gamla stammen

Vart tog hon vägen? Den söta lilla tanten som alltid hade vinterkappa med pälskrage och hatt därtill. I handen hade hon ha sin handväska. Ingen väska som hängde löst över axeln utan en gammaldags som hon höll i ett stadigt grepp i handen.
På fötterna hade hon rejäla fotriktiga skor.

Den söta lilla tanten ville alla väl men kunde, när så behövdes, vifta med käppen och säga till de ungar som sprang på gräsmattan, för det var förbjudet, att hålla sig undan.

Dagens tant ser inte likadan ut. Hon har jeans och Ballykängor med dragkedjan vid hälen, ryggsäck som handväska för att det är lättare när hon cyklar. Trots dessa skillnader finns det nog mer likheter än olikheter mellan de olika generationerna.

Dagens ungar får som väl är, leka på gräsmattan men den gamla sortens tant behövs fortfarande. Någon som bryr sig men som också säger till, inte bara egna ungar, utan rent allmänt är en av de som tar ett kollektivt ansvar.


Bild: Music class in mandurai

lördag 8 mars 2014

8 mars!


Illustrationen visar en våg. I ena vågskålen syns symbolen för kvinna och i den andra syns symbolen för man. Vågskålarna väger lika mycket.


Idag är det den internationella kvinnodagen.

En dag som fortfarande behöver markeras för att sträva efter jämställdhet mellan kvinnor och män. När en man har betalt för alla åtta timmars arbetsinsats så arbetar kvinnor gratis en timma och sju minuter varje arbetsdag.  Tänk, varje arbetsdag! Det blir många timmar på ett år.
Det sägs att det tar sextiosju år för kvinnor att få samma lön för samma arbete som männen. Otroligt.
Än är det en bit kvar till jämställdhet mellan män och kvinnor!
Allt är inte pengar men lönesättningen visar ändå vad eller vems arbete som anses viktigast.



Glad kvinnodag!





tisdag 4 mars 2014

Förklädet!



Bild: Ingomamman.blogspot.se

Förklädet, detta lilla rektangulära tygstycke som som fästes med band runt midjan.
I den svenska allmogedräkten är förklädet ett måste. I vissa trakter räckte det inte med ett förkläde, utan två tre eller flera var inte ovanligt. I Baltikum förekom förkläden utan band där sattes tygstycket istället fast i ett bälte.






 

Samtidigt som ett förkläde kan vara dekorativt så är det också ett praktiskt plagg. Under medeltiden bars förklädet av kvinnor som arbetade som tjänstefolk eller på annat sätt behövde skydda sina kläder.
Senare, under 1500-talet, ingick detta lilla men viktiga plagg i högreståndskvinnornas representativa dräkt och behöll sin position ända fram till början av 1800-talet.


Bengt Färgars hustru. Sent 1600-tal
 

Det är med förkläden som med så mycket annat. Det finns ett mode. Under 15-1600-talet var förklädet smalt i midjan. I slutet av 1600-talet när barocken klänningar var breda, blev också förklädet brett.



File:1778-Bourgeois-daughter-fashion.jpg

Borgardotter  1778. Bild: Wikimedia

Senare, under 1700-talet, minskade kjolens vidd medan förklädet behöll sin bredd och blev så brett att klänningskjolen nästan täcktes. Endast en liten strimma kjoltyg syntes bak. Ofta var förklädet sytt av ett tunt skirt tyg, så tunt så att man kunde skönja klänningstyget under.
Artonhundratalets förkläden var gärna sytt i våder som var bredare nertill och smalnade av uppåt.






Bild: Från ett påhittat paradis

Förklädet är ett praktiskt plagg som används för vissa yrkeskategorier. Ibland av hygieniska skäl inom restaurangbranschen eller av praktiska skäl för att skydda de andra kläderna, som hos skomakaren.




Barn i serbisk folkdräkt.
Flicka med förkläde.


Det vara inte bara de vuxna som bar förkläde. Ända fram till 1950-talet hade småflickorna ibland ett förkläde utanpå de andra kläderna när de var ute och lekte.



Förkläden 1967
Bild: www.lotten.se

När det var modernt med färgglada stormönstrade klänningar så hängde förklädesmodet med. Under 1960-talet var det populärt med praktiska förkläden som täcte en stor del av kroppen och därmed skyddade maximalt. Antingen ärmlöst som bilden ovan eller med ärm och knappar fram men då kallades de ofta för städrock. Ibland var det svårt att skilja på vad som var ordinära kläder och vad som var en städrock.
  

Brud i norsk folkdräkt
folklorefashion.durantextiles.com
Många folkdräkter har ibland olika förkläden avsedda för olika tillfällen där färgen står för en viss symbolik. När jag var i Dalarna för många år sedan berättades det att när Kung Gustav IV Adolf avled så kom några äldre kvinnor till kyrkan på söndagen med gula förkläden. Den gula färgen stod för sorg.




Flickförkläde från Portugal
Bild: Wikimedia