onsdag 19 februari 2014

Jag bara undrar!


Bild: Wikipedia


Förr i tiden, för länge sedan, var begreppet Hemslöjd först och främst knutet till den tillverkning som skedde i hemmen. Kanske eller troligtvis är det därför som vi har ordet Hemslöjd, man slöjdade hemma. Det fanns en stor produktion av varor, från början till husbehov men sedan också till avsalu. Innan industrin kom igång, kring år 1850, skedde den mesta produktionen av varor som behövdes i hemmen. Många hade små gårdar eller ingen gård alls och hantverket, hemslöjden, blev en bisyssla och extra inkomst då alla i hushållet kunde hjälpa till med att slöjda.


Bild: Wikipedia


Vanligtvis sålde slöjdarna själva sina alster men så småningom uppstod  hemslöjdsrörelsen. Dess uppgift var att främja hemslöjdens produktion och distribution. Detta skedde i slutet av 1800-talet. då bildades Föreningen Svensk Hemslöjd, året var 1899. I snabb takt tillkom sedan 56 lokala hemslöjdsföreningar. En av de drivande i detta sammanhang var textilkonstnären Lilly Zickerman. Visserligen hade det bildats slöjdföreningar långt tidigare som genom sin propaganda för slöjden, hade banat väg för Föreningen Svensk Hemslöjd.
1912 bildades Hemslöjdföreningarnas Riksförbund som organiserade ett gemensamt försäljningsförbund och detaljaffärer i Stockholm. Genom riksförbundet skapades dessutom en gemensam jurybedömning, för att hålla slöjdprodukternas kvalitet på hög nivå.



Svartstick 
Bild: www.digitalmuseum.se


Ute i landet var det full aktivitet. Många orter, stora såväl som små, blev kända för sina speciella varor och tekniker som hemslöjdarna tillverkade. Några exempel. I Skåne var det yllebroderiet, i  Dalarna svartsticket medan man i södra Halland hade bingestickning.



Bild: Zornmuseet

Den som gjorde ett inköp i hemslöjdsbutiken fick varan inslagen i gediget oblekt papper med ett band i naturmaterial. Ibland sattes det på en liten klisterlapp som talade om var presenten var köpt.
Hemslöjden.
Det borgade för god kvalitet!



Bild: Fotosidan
http://www.fotosidan.se/blogs/hertsius/forandringar-och-historia-i-bromma.htm?replyto=7269535 


 Det var då!

Åren har gått, hemslöjdsbutiker har öppnats och stängts. Nu finns det inte många kvar.
Hur kunde det bli så?
Täljs det inte längre? Broderas det inte längre? Stickas det inte längre?
Vad händer på vägen med alla slöjdade produkter?
Finns det andra kanaler att "få ut" sina varor till kunderna?
Finns det kanske inget behov att sälja det som skapats av flinka fingrar?

Jodå, Det ingen brist på slöjdare. När man tar en titt de olika bloggar som finns i cyberworld så förstår man att kreativitet och aktivitet finns det fortfarande massor av.

Då återkommer samma fråga.
Hur kommer det sig att så många hemslöjdsbutiker slagit igen? Jag bara undrar!






onsdag 12 februari 2014

Ännu en!


Sent i höstas kom den. Den sista och tredje delen av Laila Duráns fantastiska böcker om folkdräkter från Sverige och Norge. Boken är som ett smycke för vilket tv-bord som helst. När olika tv-serier är för många, för långa eller rent av tråkiga är det bara att plocka upp boken och bläddra för att njuta av de vackra bilderna.


Dräkter från Hälsingland, 
Bild: Laila Durán,  Scandinavian Folklore III

När ögat har fastnat för något är genast nyfikenheten framme och man vill veta mer och det får man.
Om dessa hälsingska dräkter får man veta att folklig stickning ofta förknippas med Hälsingland i Sverige och Setesdal i Norge. Redan i slutet av 1700-talet var de så speciella rödbottnade tröjorna vanliga för både män och kvinnor, i dessa trakter, att bära till folkdräkterna.



Ingelstads härad, Skåne
Bild: Laila Durán Scandinavian Folklore III
                                                               

I delar av det konservativa Skåne sydde man om de vuxnas slitna kläder till barnen. Pojken har en hellång kolt med ett förkläde som har broderier i hålsöm och korsstygn. Bröstlappens kortsidor är dekorerade med knypplad spets. 
Hans mössa är en 18-rumma-mössa d.v.s. den består av arton delar, kilar såväl som rutor. Alla sömmar är dolda av smala röda band. Modellen har använts över stora delar av Norden sedan medeltiden.
Flickan har en något kortare kolt och skor i empiremodell eller ballerinamodell som är nutidens ord.


Toarpsdräkten
                                                                     Bild: Laila Durán,  Scandinavian Folklore III

Denna stillsamma bild skulle kunnat vara en målning av Vermeer. Den visar hur kvinnor bar halslin och dok. Ett senmedeltida mode som finns kvar i några få områden i Skandinavien. Dessa ålderdomliga huvudbonader finns fortfarande kvar i flera skånska dräkter, i Vingåkerdräkten och i den norska Hardangerbunaden. Vita tunna linnetyger representerade själslig renhet.
I en medeltida kyrklig skrift förklaras att : "Slöjan var given kvinnan av Gud som ett tecken på hennes underkastelse till mannen."



Lusekoftor från Setesdal, Norge
Bild: Laila Durán, Scandinavian FolkloreIII

De världsberömda norska lusekoftorna har varit i bruk sedan mitten av 1800-talet. Förr i världen spann man garnet hemma på gården, då var det natursvart och naturvit som användes. När det blev möjligt att köpa garn använde man infärgat svart och blekt vitt garn.
Den nedersta delen på tröjan är oftast vit medan nederkanten på ärmen, manschetten är av svart kläde, broderad med ullgarn med en grön kant. Manchetten är dessutom dekorerad med silverknappar.

Visst vill du veta mer om den Skandinaviska halvöns olika folkdräkter och bunader!
 Gå till biblioteket och låna den eller önska boken i present. Den är du värd!


 Bild: Laila Durán, 
Scandinavian Folklore III

Länk till författarens hemsida med info om fler böcker som kommer ut i dagarna.

måndag 3 februari 2014

Bokmärken!



Bokmärken! Smaka på ordet. Vilken kvinna i mogen ålder känner inte igen dessa märken som byttes och sorterades. Ofta förvarade i fina cigarrlådor av plåt eller fint lagda i julens tomma chokladkartong. Varje slag av motiv i sin egen lilla hög. Kanske med ett färgat silkepapper emellan. Allt för att spara och skydda tills de plockades fram nästa gång.

Det var en härlig lycka att få ett alldeles nytt ark med bokmärken. Lukta på dem och kunna känna doften av tryckfärg på oslitet papper. Sedan plocka fram mammas sax och försiktigt dela de fina blanka märkena för att sedan sortera in dem i rätt fack.





Under 1700-talet var det vanligt att både vuxna och barn klippte bilder från böcker och klippark.
Ur dessa klippark utvecklades under 1800-talet, bokmärket, den färdigklippta bilden som satt ihop med andra bilder endast med några små fogar.







De tidiga bilderna var ofta fyrkantiga för att senare under andra halvan av 1800-talet.
Motiven varierade och kunde vara allt från sagoserier till bibliska motiv och änglar.
När nya trycktekniker utvecklades präglades och stansades märkena ut och fick därmed en mer profilerad form där vissa hålrum kunde förekomma. Samtidigt blev färgerna ljusare och övergick till pasteller.



 


Under 1900-talet, när den nya tekniken stod i sin linda, kom nya motiv som bilar och flygplan.
I slutet av 1920-talet minskade det stora intresset för bokmärken. Sedan har de överlevt i en tynande tillvaro till en bit in på 1960-talet.



BOKMÄRKE




P.S. I södra Halland bytte inte småtjejerna bokmärken utan stycke.