Parasoll, vilket härligt ord. Minner om sommaren som varit och ger hopp om en ny.
Kvinna med parasoll. Madame Monet och hennes son.
Målning av Claude Monet år 1875
De av oss som vill skydda sig mot solens starka strålar sitter förmodligen i badkläder under ett parasollet och har kanske bränt sina axlar.
Det har inte alltid varit så att solbränna var status. För inte allt för länge sedan var det tvärtom. Den vita skira hyn stod högt i kurs. De som arbetade på åkrarna hade redan tidigt om våren en gyllene färg på sin hud.
Trots denna värdering av den bleka skira hudfärgen var det både skönt och viktigt att ta sig ut. Då var det praktiskt att ha ett parasoll. Det skyddade mot solen.
Parasollet har precis den funktion som de båda halvorna av ordet säger.
Para kommer av det latinska ordet parare som står för avvärja, och -soll som i det latinska sole, för sol.
Den dam som under 1800-talet ville vara fulländat klädd bar gärna ett parasoll med en sydd eller knypplad Brysselspets. Ofta var de vita men svart knypplad Chantillyspets var inte heller att förakta.
När de kring 1840-1860 började användas var de inte så stora men de gjordes senare större.
För länge sedan hade välbärgade och förnäma personer i Orienten någon som gick bakom och bar ett skyddande parasoll.
Parasoll med knypplad Chantillyspets. Omkr. år 1875
Den dam som under 1800-talet ville vara fulländat klädd bar gärna ett parasoll med en sydd eller knypplad Brysselspets. Ofta var de vita men svart knypplad Chantillyspets var inte heller att förakta.
När de kring 1840-1860 började användas var de inte så stora men de gjordes senare större.
För länge sedan hade välbärgade och förnäma personer i Orienten någon som gick bakom och bar ett skyddande parasoll.
Promenaddräkt med ficka för parasollet. 1873
Bild: Old Rags
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar