söndag 3 februari 2013

Bekänna färg?



Bild: Kurera för friskvård och naturlig hälsa



Vem har inte någon gång känt sig vissen och trött eller bara haft lust till förändring? Då är hårfärgning ett alternativ. Att byta det ljusa mot ett mörkare eller fördjupa hårets nyans en grad. Varuhusens färgkartor erbjuder de flesta varinter antingen allt från att inhandla en paket med en färg till att kunna köpa ett kit med flera nyanser till slingor.
Bara att välja men innan dess kan det vara bra att veta att det i varje produkt finns i genomsnitt 45 olika kemikalier.


Kvinna från Al-Faiyum Egypten
Bild: Milwaukee Art Museum Wisconsin


Det är lätt att tro att denna möjlighet är relativt ny men så är det inte. Färgning och blekning av hår var kända redan under antiken.
De romerska kvinnorna hade sett de germanska och var intresserade av att själva bli blonda. De kände till hur man blandade till mixturer för att kunna färga sitt mörka hår eller till den önskade blonda eller rödblonda ton som de germanska kvinnorna hade.




På medeltiden färgade man håret efter modets växligar. Ibland var det blont för att senare bli svart medan renässanskvinnan föredrog ett blont hår. När det inte hjälpte att tillbringa mycket tid i solen för att bleka håret tog de till peruken.



Drottning Marie Antoinette Bild: Wikipedia


I Frankrike hade man redan på 1500-talet börjat pudra håret,  med ris- och vetemjöl för att se blonda ut. Vid franska revolutionen försvann både adel och peruker och det som återstod var alla recept för att göra mixturer till hårfärgningsmedel.
För den som ville bli blond var det vätesuperoxid, ett medel som används än idag medan de övriga färger som vi använder oss av idag är skapade efter andra världskriget. Numera kan vi färga in håret i nyanser och färger som ser väldigt naturtrogna ut.
Annat var det förr!



Bild: Hållbar konsumtion



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar