Ärmar, en viktig detalj!



 Dräkt Peplos

Skulptur från grekisk arkaisk tid. 530 f.v.t.

Den klassiska antikens kläder, som i århundraden hade påverkat det europeiska modet, hade varit ärmlösa. Men under 1100-talet började det förekomma ärmar på plaggen i Europa i otaliga former och snitt och det blev populärt med fastsydd ärm på plagget.

Marie Antoinette, Målning av Jean-Etienne Liotard

Under 1400-1500-talen var det populärt med lösärmar. Eftersom adelns dräkt var dyrbar och rikt utstyrd hade man ett antal exklusiva ärmar som man kunde byta och variera med. Ärmarna blev alltmer påkostade och så småningom slitsade man upp tyget för att kunna visa de andra exklusiva tygerna som fanns under.
Till slut försökte man reglera lyxen genom att skapa klädlagar.
Så småningom återgick det mesta till det vanliga och under 1600-talet återfick ärmen sin normala form. 1700-talets ärm på kvinnokläder var halvlång, gärna med spetsrysch vid armbågen.

Broderad klänning år 1800. Bild: Bok Fashion

Omkring år 1800 bar kvinnorna mycket korta ärmar, puffärmar sedan blev ärmen större och större.

Klänning med gigots från 1826

Bild: Bok Fashion

Biedermeiertiden förde med sig stora yppiga ärmar som kallades gigots eller fårbogsärmar och längre fram, kring 1850-60 ändrades ärmen till att bli pagodärmar eller halvpagodärmar.    

Pagodärmar kring år 1860.

Det sägs att modet på ärmar ändrades så ofta att det fanns de som sydde in en bit vid underärmen och efter en tid sprättade upp sömmen igen för att vidga omkretsen.

 

Klänning från 1882. Design: Worth Bild: Bok Fashion

I slutet av 1800-talet återkom fårbogsärmarna efter att ha varit ute i kylan några år. Modellen hade under åren förändrats något och nu var ärmen bred vid axlarna men tätt åtsittande vid handleden. Sedan inträdde 1900-talet med mer naturliga linjer och de starkt överdrivna detaljerna var inte populära.

 Annons ut julkatalog från 1898