Gotiska snabelskor från 1400-talet. Bild: Bata Skomuseum, Toronto
Spetsiga skor är inte något nytt, det har funnits i cirka tusen år före vår tideräkning. När de krigiska ryttarfolk och boskapsskötare som levde i Asien skulle ge sig ut på en ridtur hade de ingen sadel. De satte sig direkt på hästen och höll fast sig under hästens buk med sina skor som var utrustade med uppåtböjda spetsar.
När de steg ner från hästen och kom i närstrid sparkade de med sina spetsiga skor.
Bild: Albert Pictor, Yttergrans kyrka Uppland Bild: Ingvar Tradefelt
Snabelskor var högsta mode under högmedeltiden. Då skorna fick allt längre och längre snablar. Det fanns inga gränser för hur långa snablarna kunde bli. Till sist var de så långa att man band fast den runt vaden för att bäraren inte skulle snubbla.
Skorna blev en slags statussymbol, ju längre snabel desto högre rang.
Riddarnas rustning hade också spetsiga snibbar. Det fungerade så länge riddarna satt på hästen men när av olika orsaker hamnde på marken fick de börja med att hugga av spetsarna. Annars skulle de ha snubblat om sig själva.
Många var kritiska till snabelskorna bland annat kyrkan. De ansåg att modet var för flärdfullt.
Med tanke på hur fötterna blev längre och längre är det lätt att dra slutsatsen att uttrycket ”leva på stor fot” kan ha uppstått vid denna tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar