måndag 28 maj 2012

Ur den nordiska kulturskatten!



Barn i doppåse sytt i kattun, dekorerat med band, pärlor, spetsar och metallfolie.
Bild: Scandinavian Folklore II

Nu är den här, del två av Scandinavian Folklore!

Fotografen Laila Durán har fotograferat dräkter från Sverige och Norge och satt in dem i ett sammanhang. Det är inga speciella områden som är speciellt utvalda utan är en väl sammansatt blandning av dräkter fråm norra och södra Sverige och Norge.
Om varje dräkt berättas om dess ursprung och ibland också om hur en dräktdetalj kan vara kopierad eller inspirerad från högrestånd och dess mode.


Samisk dräkt. Bild: Scandinavian Folklore II


Om den samiska dräkten, dess färger, dekorationer och lokala särprägel får man en djupare inblick.



Kvinna med slängkappa, kallad  kåve. Bild: Scandinavian Folklore II

En anna del av boken visa kläder burna vid sorg. På sin tid visade de efterlevande om någan anhörig hade avlidit genom att klä sig efter en speciell kod.


Dräkter från Skåne Bild: Scandinavian Folklore II


Boken är skriven på engelska och svenska eller norska beroende på vilket land som dräkten kommer från. Laila Durán skriver om svenska och samiska dräkter medan Anne Kristin Moe skriver om norska bunader.
Den som är intresserad av dräkter eller folkkonst eller "bara" vill få inspiration att skapa något får här sitt lystmäte.




Scandinavian Folklore, Laila Durán ISBN 978-91-633-8316-8 

onsdag 23 maj 2012

En liten kråka kan vara viktig!


Bild: Hjelms förlag

Vårt alfabet, våra bokstäver, hur skulle vi klara oss utan dem? Vi lär våra barn när de är relativt små, en bokstav i taget. Vi ritar med handen, vi ljudar, och vi repeterar och ritar och ljudar samtidigt, allt för att de ska lära sig, en bokstav i taget.
Vi lär dem att lägga samman ljuden och läser enkla ord för att de ska förstå sammanhangen. En del klarar koden snabbt medan andra behöver mer tid men de flesta lär sig. det är en förutsättning i vårt samhälle, att kunna läsa.


Hieroglyfer i relief på en av pelarna till Sesostris I:s (1971–29 f.Kr.) kapell i Karnak.
Här framförs välgångsönskemål och löften om långt liv. Bild: Teknik, människa, samhälle

 
I Egypten var man tidigt ute att försöka sig på skrivtecken, det blev hieroglyfer. När de uppstod vet man inte men förmodligen 4000-5000 år f.v.t. kanske fick de sina skrivtecken från sumererna.
Andra som var tidigt ute var babylonierna som hade ett tecken för varje stavelse. Att vi känner till detta beror på att de använde sig av sten när de högg sina symboler.

Bild: Tahirfarrath.wordpress.com


Flera kulturer ha relativt samtidigt försökt utveckla ett skriftspråk.
En av dessa kultuer är fenicierna som  hörde hemma i östra Medelhavet. Under perioden 1000-700-talet f.v.t. var det de som skapade de första symbolerna till våra skrivtecken, som sedan grekerna tog över. Närmare bestämt var det femton versaler som grekerna adopterade och sedan lade till nio egna. Det blev tjugofyra.
Ur det grekiska utvecklades det ryska och det latinska alfabetet.


Kyrilliska alfabetet
Bild: Bloggen Kälek lust och längtan

Romarna lånade och vidareutvecklade bokstäverna och snart var det latinska och senare romerska alfabetet var klart.  
Att bokstäverna ser ut som de gör beror till stor del på de material och verktyg som användes, sten och mejsel.
Om man bortse från Å, Ä och Ö som är nordeuropeiska, så är alla bokstäver förutom G, J, U och W från tiden då vår tideräkning började.



Bild: Boken Alfabetet av Leif Zetterling
Forskarna tror att bokstaven A har sitt ursprung i det feniciska ordet alef  som betyder oxe. Bilden illusterar en oxes huvud med horn med det utdragna strecket som syboliserar oket. Kring år 700 f.v.t. vände grekerna på tecknet och kallade det alfa. Med  romarna förfinade det och förkortade namnet till A.
Denna symbol, A,  har stått för samma ljud och sett likadan ut i cirka tvåtusen år!


Bokstaven A och dess utveckling
Bild: Boken Alfabetet av Leif Zetterling


tisdag 15 maj 2012

Återbruk = miljötänk!



Återbruk är ett ord som ligger i tiden.
Annat var det för ett antal decennier sedan, då hette det "slit och släng". Använd det du har och när det är slitet eller trist så släng och köp nytt.
Det var många som hakade på. De köpte och de slängde.
Vad kom varorna ifrån, inte många visste. Hur var arbetsmiljön för de arbetare som gjorde jobbet och hur långa var transporterna? Inte heller det var det många som funderade på. 
Det gällde att konsumera för att hålla takten och stilen.
Dessutom försvann soporna när de hamnat i soptunnan.
Trodde man.

Foto: Alma Johansson NTSE
Vad har hänt sedan dess?
Vi kan dagligen läsa om olika miljöproblem. Är det inte pråmar som far runt med sopor som ingen vill ha så är det giftskandaler eller ohållbara arbetsmiljöer för arbetare i tredje världen.




Läste i dagens tidning att varje svensk köper 15 kilo textil årligen. Femton kilo!! Inte nog med det, vi slänger åtta kilo årligen! Det betyder att varje svensk ökar på sitt textila förråd med sju kilo textil varje år.

Tänk om alla sju miljarder människor på denna jord skulle leva så. Då behövde vi tre jordklot för att det skulle gå runt. Tanken svindlar.
Kan jag slå det ifrån mig och tänka att det är OK eftersom nu inte alla lever så. Eller??




Det är här återbruk och miljömedvetenhet kommer in. Bra för samvetet men är kanske också bra för plånboken.
Inte nog med att det är både ekonomiskt och miljömässigt fördelaktigt att återbruka det är dessutom trendigt.


Väska dekorerad med olika återvunna tyglappar. År 1859

Återbruk är egentligen inte nytt. Innan "slit-och-slängmodet" sköljde över oss så återvann man. Inte för att det var trendigt utan för att det var nödvändigt. Vi behöver bara gå tillbaka till åren kring första världskriget för att möta en mycket mer respektfull inställning till materiella värden. Man satte en ära i att lappa laga och spara och även om tingen var nötta och slitna så ägde de ett återbruksvärde.




Omsydd kavaj   Bild: Textila inslag.


Vad kan jag göra? Vad kan vi göra?

Kanske börja med att ändra inställning. 
 Inte byta ut för att byta upp.
Använd det som finns ett tag till.
Gör om eller fixa till / pimpa.
Skänk användbart till insamlingar.
Köpstopp?!





Man brukar säga att Rom byggdes inte på en dag så är det men det är bättre att göra något än inget.

Om vi alla tillsammans gör något litet så kan det bli något stort!


Bild: Umeå kommun

söndag 6 maj 2012

Kulturarv så in i Norden!









Det är lätt att förundras över hur människor hade det förr i tiden. Hur gjorde de när de skapade sina vackra välgjorda hantverk?

För en tid sedan utkom Scandinavian Folklore av Laila Durán i handeln.
Boken innehåller bilder med dräkter från Sverige och Norge. Som titeln anger är texten skriven på engelska men också på svenska eller norska.
En fantastisk bok som man kan ha för att bläddra i och njuta av de vackra bilderna eller att inspireras av till att skapa något eget.
Tyvär har informationen om denna bok varit alltför tunn för den är verkligen värd all uppmärksamhet.

En bra presentbok!


Scandinavian Folklore ISBN 978-91-633-8318-2


P.S. Den 24 april var det pressrelease på Scandinavian Folklore II

Länk för den som vill veta mer.

http://toarpsdrakt.blogspot.se/