måndag 30 januari 2012

Symaskinen en kär vän!

Freja den mest populära symaskinen i Sverige år 1883.

 
Det är inte många vardagsvaror som haft en så stor betydelse för folkhemmet som symaskinen men som nu är mer eller mindre på utdöende. Numera finns inte samma behov för hemsömnad som för några generationer sedan. 


Symaskin s.k. kattrygg.  
Bild: Hem Passagen.se

 
De första symaskinerna  för hemmabruk kom till år 1856 de hade varken el eller andra finesser. Man, nej kvinnor, för det var kvinnorna som tog symaskinen i besittning, fick nöja sig med raksöm. Det fanns ingen sicksack på de första maskinerna utan kanterna fick kastas för hand. Trots detta var maskinen revolutionerande genom att ha uppfunnits och dessutom vara mer eller mindre överkomlig i pris. Kanske gjorde det sitt till att skaparen av singermaskinen, Isaac Merrit Singer, erbjöd fördelaktiga villkor för avbetalningsköp.

Bild: Museiverket/Markku Haverinen.

 
Det allra första symaskinen uppfanns i slutet av 1700-talet och var helt i trä. Den var avsedd för skotillverkning och sydde kedjestygn med en tråd.
Senare uppfanns en maskin som hade både under- och övertråd. Undertråden var inte
uppspolad på en spole utan snarare på en skyttel. Denna teknik vidareutvecklades snart och
undertråden blev istället uppspolad på en spole som sedan placeras i en spolkapsel. En teknik som fortfarande används.

Hur över- och undertråd fungerar i en symaskin Bild. Wikimedia




 
Husqvarna Freja-serien.
Tillverkades mellan 1883 och 1925 och sålde över 200.000 exemplar.
Bild. http://www.lugnagatan.net/sy/
 
 
De allra äldsta maskinerna drevs med ett svänghjul för hand med ett litet handtag som man vevade med. Detta gjorde att maskinen var liten och lätt att transportera. Senare konstruerades trampmaskinen. Då krävdes ett underrede att sätta maskinen på för att kunna installera drivrem och trampa.
Kring sekelskiftet 1900 kom de första eldrivna symaskinerna för industrin. Några år senare var det dags att introducera eldrivna maskiner för hemmet. Konstruktionen var då, som nu, med en fotpedal. På de senare modellerna kan man avgöra maskinens sömnadshastighet genom trycket på pedalen. Desto mer man trampar på pedalen ju högre hastighet syr maskinen med.



Bild: Annonsera.se


En Husqvarna 2000 var en maskin som medförde en liten revolution i hemmet. Den var konstruerad för att kunna sy mönstersömmar. Fyra olika små kassetter kunde bytas ut på baksidan av maskinen, varje kassett kunde kombineras med symaskinens inställningar och kunde sy sexton olika sömmar förutom nyttosömmar.  




Även symaskiner designas för att följa modertrender. Vissa år ska det vara en ljus maskin andra är det pastell som gäller. Under 1800-talet när symaskinen och dess teknik var under utveckling var symaskinerna svarta med gulddekorationer. Inlägg av pärlemor förekom också.





 Jubileumsmaskin, Singer 160 år. Bild: Sandvikens Symaskinsbutik

Numera är det inte lika många som använder symaskin till vardagsbehov men de som syr har desto mer och fler valmöjligheter. Det räcker inte att kunna sy raksöm och sicksack eller knapphål. Nu kan investera i en maskin som, med hjälp av datorprogram, syr figurer eller stora monogram. Det går till och med att koppla upp symaskinen på nätet och köpa/välja bilder som sedan plockas ner via maskinens datorsystem och sys i maskinen.





måndag 23 januari 2012

Modern stickdesigner, redan då!


Bild: Samir Husein
Märta-Stina Abrahamsdotter var en märklig kvinna. Hon ansågs av sin omgivning som lite "pellerig" eller konstig. Det står i husförhörsboken att hon var sjuklig men det framgår inte vilken sjukdom hon led av. Märta Stina föddes 1825 och ägnade sig åt stickning från sin ungdom även om hon också vävde.  Hon var mycket fattig och hennes liv var enkelt. I hela sitt liv stannade hon kvar på hemmanet som "gammeljänta" och undantagshjon.
När föräldrarna avlidit levde hon i en undantagsstuga som lystes upp med ett gammalt bläckhorn som fylldes med fotogen. För att hålla lågan vid liv hade hon en ulltråd dragen genom en kork.


Bild: Samir Husein

Kanske var det så att Märta Stina började sticka för att livnära sig. Hennes lilla stuga var liten och en vävstol tar plats. Hennes skapelser var ett arbete utfört från grunden. Hon kardade, spann och färgade allt sitt garn själv innan det var dags att sticka. Om hon hade får eller ej vet man inte men i bouppteckningen efter henne finns det upptaget "1 fårkreatur" och "2 fårskinn klippta".
Ibland hjälpte hon till när fåren skulle klippas och fick då ull som lön men hon använde också andra material till sina stickningar som lin, nöthår och bomull.
Från början stickade hon mest tröjor och mössor åt manolket i bygden men senare blev det mest täcken. Flera av dem bevarade på Länsmuseet i Härnösand och på Nordiska museet i Stockholm.


Bild: Eva i stäket

Märta Stina stickade i våder med rundstickor. Hon använde två färger som hon snärjde så att trådarna på baksidan inte skulle hänga lösa då en mönsterrapport kunde vara stor. Ett fälltäcke kunde ha 250 maskor på varvet och efter cirka 30 cm var det dags att maska av då sektionen var klar. När alla sektioner var färdigstickade sydde hon samman dem.
När en våd var klar klippte hon upp den och sydde ihop olika delar för att få rätt storlek på täcket. Ett stort täcke krävde flera delar. De små tulltäckena stickade hon i ett stycke (tulla = vagga).

Bild: Marias garnhändelser, fotogaferat i textilarkivet, Sollefteå

Märta Stina var långt före sin tid med sin stickning med både kvalitet och konstnärlighet. Hon färgade sina garner själv genom att plocka olika växter som hon använde till sin färgning. Om någon kom på besök så gömde hon stickningen. Hon ville inte att någon skulle ta efter hennes teknik.
På de täcken som finns kvar är den röda, gula och göna färgen väl bevarad medan de i blåton, som violett, har bleknat eller dämpats i sin styrka. de färger som hon inte kunde få på sin palett från växterna i omgivningen köpte hon. Det kunde vara indigo och krapp, ja till och med kochenille. Under slutet av sitt liv tror man att hon dessutom använde anilinfärger.
När hon behövde nya stickor så tillverkade hon dem själv av rönnkvistar.
Bra kvinna reder sig själv!

Växtfärgat garn Bild: Forsström&Smeds

Det sades att när Märta-Stina begravdes, år 1903, stod begravningsgästerna på kyrkbacken och talade om att hon inte lämnade något av värde efter sig. Trots detta är hon förmodligen den enda av dem som har sina arbeten på ett museum.


Många är de som efter henne har inspirerats att göra sin egen tolkning av en "Märta Stínastickning". En av den är vår egen stickguru Britt-Marie Christoffersson.

måndag 16 januari 2012

Harris Tweed, tygernas champagne!


harris tweed, herringbone tweed, plain tweeds, keepers tweeds, Haggarts tweeds, isle of harris tweeds, tweed cloth
Bild: Harris Tweed

Bland några av de små öarna i Hebiderna, utanför Skottland vävs de mest exklusiva tweedtyger man kan tänka sig. Fåren bjuder på ullen, naturen ljung, lavar och blommor på färgerna.


I detta keltiska ölanskap, cirka 80 kilometer utanför nordvästra Skottland, hittar man en lång dubbelö. Den ena heter Lewis och den andra Harris. Befolkningen är inte stor, färre än 20 000, och större delen av dem talar fortfarande gaeliska. 
Här har man utvecklat den unika Harristweeden, det värdefullaste av alla ylletyger.



För att producera en kvalitativt god fårull behövs det ullfår, med extra långa ullfibrer. De finns i mängd och kallas Black Headed Sheep eller Svarthuvuden.
Förr i tiden gick man hem till varandra för att trampa tyget, liknande man i de euopeiska vindistrikten hjälptes åt att trampa druvor till vin. Färgerna till tyget gjordes med naturens skafferi. Det var bland andra blåbär, saffran, sot och lava.


Bild: harristweedshop

Redan de romerska legionerna slogs mot vilda skotska krigare klädda i mantlar av tweed, vävda av kelter på Hebriderna. Ända sedan denna tid har Harris Tweed vävt dessa tyger för inhemskt bruk.
I början av 1800-talet köpte hertigen av Dunmore hela skärgården av klanen McLeod. Harris Tweed spreds utanför öns gränser och har sedan dess blivit nästan oumbärligt för många britter.
Harris Tweed utmäks för att vara ett handvävt tyg som vävts och spunnits för hand. Som garanti för att tyget är ett äkta Harris Tweedtyg finns en ettikett med symboler av Maltakorset och globen tillhörande hertigen av Dunmore.
Reglerna för definitionen av äkta infördes 1993 och övervakas av Harris Tweed Authority.



Reglerna säger att ett tyg från Harris Tweed måste vara tillverkat av ren ny ull (woolmark) och klippt och spunnet på öarna. Dessutom krävs att tyget ska vara vävt hemma hos en vävare på de Yttre Hebriderna i Skottland. När detta är uppfyllt lämnas varan för slutfinish. När tyget är kontrollerat meter efter meter stämplas det som autentiskt. Om kontrollanten inte är nöjd kan tyget skickas tillbaka till vävaren.


File:Harris Tweeds.jpg
Bild: Nike

År 2004 använde företaget Nike tyger från Harris Tweed för att få en känsla av retro när de lanserade sina nya modeller. Nike beställde tiotusen meter tyg från öarna som de sedan använt till olika modeller.


Traditional ~ Wool Jumpers
Bild: Harris Tweed and knitwear

Andra produkter som tillverkas i Harris Tweeds tyger och ull är tröjor stickade i aranmönster samt väskor och damhattar.  För den som vill sticka själv finns det garn att köpa i härvor om 450 gram.


Bild: Harris Tweed and knitwear



Bild: Harris Tweed and knitwear




 Harris Tweed har kallats tygernas Champagne!

fredag 6 januari 2012

Gul, optimismens färg!


Bild: Svt.se

Gult är solens, guldets och den mogna sädens färg. Gult sägs stå för energi, intellekt och intuition. Dessutom sägs gult symbolisera godhet, optimism och framtidstro.




Bild:  Tjernhus blogg
Den som får en bukett gula rosor av en vän och har kunskap och blomsterspråk och färgsymbolik, kanske blir misstänksam och undrar om något är fel eftersom gula blommor länge förknippats med falskhet.

Bild: Martinfransson

Förr ansågs gult symbolisera vissnandets färg, även om det fortarande var en gnutta grönt i det gula. Det var också det ondas, förräderiets, feghetens och avundsjukans traditionella färg.
Långt tillbaka i tiden kunde man bestryka en förrädares dörr med gul färg.


 Judaskyssen, Giotto, Fresk i Arenakapellet, Padua, Italien. 1303-1306

Inom den kristna konsten var det vanligt att förrädaren Judas Iskariot framställdes i en gul mantel.
När det gula hade en varmare ton och liknade guld, kunde det inom kristendomen, betyda "det eviga ljuset" d.v.s. Guds härlighet och makt.

Bild: Byggkatalogen

Gult är också en varningsfärg. Där den gulsvarta tejpen är uppklistrad finns det fog för att vara försiktig.
Förr i tiden var den gula färgen en pestsymbol. Där det fanns ett gult kors målat på dörren fanns det pestsmitta i huset. Det skepp som hade en gul flagga i masten när det anlöpte hamn visade med flaggan att det fanns pestsmittade ombord. Detta för att varna andra på land.
Det gula ansågs som en besmittad färg.

I förbjudna Staden i Peking är taken lagda med glaserade gula takpannor
 Bild: Reseguiden

I de flera asiatiska kulturer är gult den regerande färgen. Lika exklusiv och symboliserande som purpurn en gång varit i de europeiska kulturerna.
Kinas första nationsflagga hade gul bakgrund eftersom gult står för "mitten" i kinesisk kultur och det mandarinkinesiska namnet på landet är "mittens rike".
I det gamla Kina symboliserade gult ålderdom. Kineserna har försett gult med en övermakt utan motsvarighet någon annanstans i världen och det var kejsares färg under Mingdynastin och Qingdynastin.


Den kejserliga flaggan under Qingdynastin. Bild Wikipedia

Den kejserliga familjen i Kina betraktades som i rakt nedstigande led härstammande från Solen, som var helig, därför hade kejsaren och hans söner ensamrätt att bära gult. Kanske har detta sin grund i att kinesernas textila material var och är siden. De färgade ofta sina textilier med gardenia om det var gult de ville ha. Deras färgeriteknologiska standard var hög och siden var ett tacksamt material att färga. Det sög å sig mycket pigment och därmed klarade man av att färga textilier med god hållbarhet.

Bild: fittforcefive.wordpress.com

Att gult, i Europa, hade en nedsättande symbolladdning för kan bero på att det inom textilfärgning finns många växter som ger gula färger. Dessa är inte så hållbara och blir lätt blekta vilket medförde att den gula färgen hade låg status och sågs som simpel.
Inom ålderdomliga dräktområden i Sverige bar kvinnorna gula ylleförkläden vid sorg. Deta skulle kunna symboliseras som att den sörjande hade fullt upp med sin sorg och tänkte inte på sitt utseende.

Merkurius, gudarnas budbärare.
Bild: Nationalmuseum, Stockholm

I grekisk kultur förknippas gult med snabbhet eftersom den antika mytologins Merkurius, den kvicke budbärande guden, som hade guldvingar på sina sandaler och sin hjälm.
Bild: Tove Eriksson

I aztekisk kultur symboliserade den gula färgen mat. Majs var deras viktigast föda, därav den gula symboliken.




Alla riksdagspartier har en mer eller mindre blomliknande symbol för sitt parti. Miljöpartiet har valt den gula maskrosen. En blomma som i sig själv är väldigt färgrik men som vid växtfärgning inte alls fungerar. Det blir möjligen an svagt beige ton på ett välbetat ullgarn.

tisdag 3 januari 2012

Modets och konsthantverkets Leonardo da Vinci!

 Mode ca 1915

Mariano Fortuny (1871-1949) föddes i Spanien men växte upp i Paris dit mamman flyttade när Mariano var tre år och fadern avlidit.
1889 flyttade modern tillbaka till familjen i Venedig där hon installerade sig i familjen palats, Palazzo Fortuny. Palatset blev en samligsplats för artister och författare och Mariano utvecklade ett intresse för fotografi medan han studerade konst.

File:Palazzo Fortuny.JPG

I Venedig utvecklades Mariano till en mångsidig konstnär och ställde han ut i München, på Venedigibiennalen och på Societé Nationale de Beaux-Arts i Paris. Han gjorde ett flertal scenografier på kända teatrar och for på uppdrag mellan Europas mest betydande städer.


Delphos, klänning och aftonjacka 1920.
Bild: Victoria and Albert Museum, Storbritanien

Mariano Fortuny gjorde sig känd som fotograf, teaterdesigner och kreatör men mest av allt blev han känd för sina extraordinära tyger och kläder.
I hemstaden skapade han en textilfirma och arbetade som mönsterritare och uppfinnare av tekniska uppfinningar. Han skapade tunga sammets- och brokadkläder inspirerade av renässansporträtt av Tizian och Tintoretto.

Än idag ha dessa plagg ett relativt högt värde och säljs ibland på auktion.
 Denna klänning  är sydd 1920-1930 och hade ett utgångspris på 1000 pund. Slagpiset är okänt.

Tygernas mönster har influenser från Kina, Japan, Persien, Turkiet, Spanien och Nordafrika.
1909 registrerade han sin design av klänningen Delphos, en lång smal klänningstyp, baserad på den joniska versionen av den klassiska grekiska kvinnodräkten, kallad chiton.
Delphos bestod av ett stycke tyg i en extrem plissering. För att kunna utfoma denna plissering utvcklade han en speciell metod som än idag inte kunnat imiteras med samma resultat. Tyget är siden och plisseringen gör att klänningen smiter åt utmed kvinnokroppen och slutar i ett böljande fall. Detta var prototypen, sedan skapade han åtskilliga varianter på samma tema. Nacken och ärmarna är skapade så att de binds samman eller tillsluts genom att dra i ett band, uppträdda med venetianska glaspärlor.


Design: Mariano Fortuny, egen tillverkning av tyget
Bild: The Kyoto Costume institute.
Det haute couturemode som han skapade hade inte mycket gemensamt med det mode som de flesta kvinnor bar vid denna tid. Det var en liten priviligierad grupp som bar hans skapelser. Trots detta kan man säga att deras inflytande över det allmänna modet var större vid denna tid än vad haute couturen är idag.
År 1911 visar han klänningar, tunikor och scarves på en utställning på Louvren i Paris. Många av de för sin tid kända stjärnor som Eleonora Duse och Isadora Duncan bar hans kläder vilket gav en exta skjuts till att hans design spreds i vidare kretsar.


Fortuny_textile
Samma år som han skapade Delphosklänningen, 1909, registrerade han en tygfabrik för tryckta sidentyger och utförde arbetet med hjälp av en maskin som han själv uppfunnit.
Hans design sålde bra och han öppnade boutique i Paris och London och hade visningar i New York.

Design: Issey Miyake

Mariano Fortunys plisserade tyger har på senare tid inspierat japanen Issey Miyake i hans klädskapande.