tisdag 30 augusti 2011

En klassiker!

Designklassiker: Stol nr 14

IKEA i all ära men det var böjträ­klas­sikern från Gebrüder Thonet som var den första möbeln att packas i ett platt paket.
Formgivare var Michael Thonet som räknas som en av industridesignens pionjärer. Han ansåg sig behöva sex delar och några skruvar.
Från 1830-talet experimenterade han med framställningen av möbler, främst stolar, i böjträteknik och en av de första produkter som han tillverkade var stolar i böjträ, dessa visade han på en utställning år 1840.
Det var möbler som låg i tiden och var skapade för industrialismens nya marknader där det fanns ett skriande behov av praktiska och mer funktionella möbler.


Denna enkl stol kom att kallas stol nr 14 eller wienerstolen konstrurerades 1859 och som kom att bli Thonets huvudprodukt.
Den 1859 framtagna stolen nr 14, även känd som Konsumstuhl Nr. 14, räknas fram till våra dagar som "stolarnas stol".
Att stolen blev populär kan man förstå när man vet att den fram till 1910 hade tillverkats i mer än 50 miljoner exemplar.
Stol nr 14 har genom åren varit populär som caféstol. När patentet gick ut i slutet av artonhundratalet fanns ett 60-tal konkurrerande ­fabriker.
Stolen fick en guldmedalj vid världsutställningen i Paris 1867.
I år fyller den slanka tidlösa kaféstolen 150 år.

I Sverige är det Gemla wienermöbler ­som tillverkar stolen sedan förra sekelskiftet.
Dessutom har IKEA en enklare lackad variant, Ögla, som är tillverkad av kompositmaterial.


Andra varianter av samma företag.

Skrivfåtölj




Le Corbusier lovordade hans skapelse genom att säga : ”Aldrig förr har det skapats något mer elegant och genomtänkt för sitt syfte, mer exakt i sitt ­ut­förande och lämplig för praktisk användning.”


http://www.arkitekturmuseet.se/ung/utstallning/vitra/stol1.html

tisdag 16 augusti 2011

Dalahästen, ett säkert varumärke!

Bild: Grannas.com

En dalahäst, svenskare än så kan det knappast bli.
Det som en gång i tiden var en restprodukt, gjord av överblivna bitar vid möbeltillverkningen är numera en symbol för det svenska.
Dalahästen har sina rötter i 1600-talet. Från början var den en leksak som såg olika ut beroende på vem som hade gjort den. Man täljde den i ett stycke och sålde den för att få in en slant till hushållskassan.
Att det blev en häst var naturligt, hästen var en vän och arbetskamrat och symbolen för styrka.

Bild: Dalarna.se.
För att sprida hästen till kunderna så tog gårdfarihandlarna med hästarna i sitt sortiment. Orter som under 1800-talet var kända för sina välgjorda hästar var Risa, Bergkarlås och Vattnäs. De flesta dalahästar tillverkas numera i Nusnäs och är en stor industri med en tillverkning av flera hundratusen per år.



Dalahästen slog igenom på världsutställningen i New York 1939. Sedan dess var ingenting sig likt. När det kommer ett celebert besök till Sverige så föräras han eller hon med en häst. Några av de som uppvaktats är Bill Clinton, Elvis Presley och ett antal ledare i högsta Sovjet.




Den vanligaste färgsättningen är när hästen har en klar rödorange färg och grimma och selar är målade i vitt och blått.
Under 1900-talets första halva var engelskt rött eller blymönja en vanlig färg som avsåg att efterliknade den bruna hästen. Blymönjan användes under den första delen av 1900-talet men byttes sedan ut. Numera använder man en vattenbaserad färg.
En annan variant var och vitt/ljusgrått med inslag av blått på benen och i fläckar på kroppen, detta för att efterlikna den apelkastade skimmeln.



Dalahästen har numera ett väletablerat varunamn som står för det typiskt svenska. Kanske är det därför som man kan skoja och utveckla idén till helt andra djur och produkter. Numera kan man finna denna stolta häst både på servetter, babybodies och IKEA-tyger.
Bild: Ellasinspiration

lördag 13 augusti 2011

En hennin!

Donatorns hustru  Hugo Van der Goes

Under en period av den gotiska medeltiden strävade både män och kvinnor efter att se så långa ut som möjligt. Ett sätt att påverka synintrycket var att ha höga skor och huvudbonader. Då blev det populärt att bära hennin. Henninen hade sin höjdpunkt mellan 1375 och 1480 och var vanligas blande de burgundiska och franska kvinnorna men förekom även i anar länder, som Storbritanien och Polen. Däremot var den ovanlig söder om Alperna.



En hennin bestod av en eller två koner som kunde vara mellan 30-45 cm hög men det förekom att henninen var ännu högre. Kvinnorna rakade panna och tinninga och håret var fullständigt dolt under henninen.
Stommen till henninen kunde vara ev metall, brokad eller sammet. fån stativet kunde bära ett högt uppsatt stärkt dok eller en tunn slöja.
Man tror att henninen har sitt ursprung hos kvinnorna i Syrien. även om formen är en aning annorlunda.




Roger van der Weyden Isabella av Portugal

Henninen är borta som modedatalj men har blivit kvar i sagornas värld där prinsessorna ibland bär en hennin.


fredag 5 augusti 2011

En skottes stolthet!

Bild: Tartans,  Blair Urquhart

Skottland är känt för sina rutiga ylletyger, tartans, där varje familj, klan, har sitt mönster.
De flesta mönster skapades och namngavs i slutet av sjuttonhundatalet.
William Wilson hade kring år 1770 det mest framgångsika väveriet. Han var mycket intresserad av att väva vad han kallade " perfectly genuine patterns" och påbörjade därför en intensiv korrespondens med en textilagent i Högländerna för att få information om mönster och färgsättning på tyger i området.
Vid denna tid hade den textila tillverkningen legat på lägsta nivå i ett femtiotal år p.g.a. krig men hade överlevt med knappa marginaler med hjälp av militär, låglandsbefolkning och adeln i London och Edinburgh.

McAuleymönstrad tartan år 1845


År 1822 fanns det en anledning till att försöka ända på attityden till tyget. Man skulle för första gången få kungligt besök i Skottland. Kung Georg IV hade beordrat klanernas ledare att komma till palatset i Edinburg iklädda sina höglandsdräkter.
Wilson hade redan en samling med över tvåhundra mönster, en del av dem redan namngivna med olika familjenamn. Den som inte redan hade ett klanmönster kunde beställa hos Wilson.

Klanen Kennedys tartan. Symmetriskt mönster.
 Känt sedan 1845. 


När man gjorde en utgrävning nära Falkirk hittade man ett stycke blekt rutigt ylletyg som var
istoppat i ett kärl för att täcka en silverskatt. Tyget visade sig vara en tidig tartan, så gammalt som från tvåhundratalet.  


Klanen Buchanans tartan. Assymetriskt mönster.
Känt sedan 1831


Än idag kan man ansöka till SchottishTartans Society för att få ett nytt klanmönster godkänt. Det viktigaste är då att man har klanledarens godkännande om det ä tänkt att mönstret ska ha ledarens namn.
Ett exempel är MacLeod Red Clan tartan som är känt sedan 1982.



Klanen MacLeod Reds tartan. Symmetriskt mönster.
Design Ruairidh MacLeod 1982

Dsignen av denna tartan är baserad på en som bars av en förfader där han finns förvigad på ett porträtt från 1748. För att kunna silja denna del av den stora MacLeodklanens tartan har man här lagt till en gul rand i tyget.


Bucananklanens tartan1845.