fredag 29 april 2011

Baldisholstapeten ett medeltida mästerverk!


Baldisholstapeten är vävd i haute lisse, stående vävram, och antas vara vävd mellan år 1040 och 1190. Den återfanns i en kyrka i Baldishol i Hedmark, Norge under sent artonhundratal.
Ordet tapet stod från början för en vävd bild där ordet tapet kommer ifrån latinets tapetum vilket också kan betyda täcke.
De vävda tapeterna i Europa har sitt ursprung i Egypten och Orienten.
För dagens svensk är en tapet ett papper i tiometersrulle med tryckt mönster eller struktur, som man klistrar upp på väggarna medan en gobeläng är en vävd bild som hängs upp på väggen.
Baldisholstapeten är en medeltida bildväv och vävd i romansk stil där ordet bildväv står för ett gemensamt namn på dekorativa vävnader i olika tekniker och material.

Det är lätt konstaterat att Baldisholstapeten är unik. Var den är tillverkad vet man inte men denna typ av motiv var vanliga i sydeuropa medan vävstilen gör det troligt att den kan vara vävd i norra Frankrike eller England, Norge är inte heller omöjligt.
En intressant detalj är att fåglarna ser likadana ut som de i Bayeuxtapeten.






Den återfunna delen av Baldisholstapeten visar två motiv där texten April och Maj kan läsas.  Detta gör att det är troligt att tapeten från början har haft tolv olika motiv. Tapeten är vävd i ull, både vad gäller varp och inslag, med motiven liggande vilket gör att bredden på bilden ovan är längden för den som väver.
Varje motiv är cirka en meter brett och hela serien bör då varit tolv meter lång.  







Variationer av tandning.

 Kännetecknande för denna tapet är att mönstret vävs i sidled och med baksidan upp mot vävaren. Ett flertal tekniker har använts för att få motivet att framträda på bästa sätt. Mönstret vävs i mindre partier. För att undvika långa öppna gap har vissa raka linjer bundits samman genom att inslagen växelvis snos om samma varptråd, s.k. tandning. För att täcka varptråden ligger inslagstråden löst över den spända varptråden. För att kunna teckna upp motivet tror man att detta har gjorts på en bit tyg, canvas, som lagts bakom väven för att vävaren ska ha något att se på eftersom papper var inte uppfunnet vid denna tid.
Baldisholstapeten är den enda medeltida tapet med (troligt) nordiskt ursprung som man funnit.



Detaljer från tapetens motiv har funnits som frimärke i Norge.

fredag 22 april 2011

Smygmaskvirkning, en teknik i tiden!




Bild ur Hemslöjdens tiskrift Tid att virka
Inte någonstans i Euopas museer har han träffat på virkade föremål äldre än från 1800-talet. Kan det bero på att ännu äldre föremål är uppslitna och borta eller är tekniken inte äldre? Flera textilforskare antar att tekniken har uppkommit ut tambursömmen där man för tråden genom tyget med en nål med krok som liknar virknålen.
Smygmaskvirkningen är känd i Europas utkanter i länder som Sverige, Finland, Estland Island, Skottland och Rumänien samt det forna Jugoslavien.



Till smygmaskvirkningen använder man en kort och bred virkkrok som hjälper till att hålla virkningen lös, det är annars lätt att den blir för hård och fast. Materialet till virkkroken kan vara lite "vad man har".  Den kan vara av ben, horn trä eller varför inte en tillfixad kaffesked eller en avbruten kam.

Courtesy Marketta Luutonen, Finlands Nationalmuseum


Smygmaskvirkning har haft och har ett flertal namn. Några är krokvirkning eller bosnisk virkning. Tekniken har också kallats påtning, pinning gobelängvirkning och gammelvirkning.
I Lis Paludans bok Haekling kan man läsa att tekniken på andra språk kallas, på engelska "Bosnian crochet" och i Skottland "shepherd's knittning".  "Piilosilmukkavirkkaus" är det finska ordet som betyder "smygmaskvirkning". Norrmännen och danskarna kallar tekniken "pjoning", tyskarna "Gobelinstich" och fransmännen crochet de Bosnie".

 
 I Västmanlands läns museums samling finns denna
smygmaskvirkade mössa

 Mössan i Västmanlands läns museums samling får man veta att den kallas Annandagsmössa, för brudgummen att bära dagen efter bröllopet och är från tidigt 1800-tal. Virkad i smygmaskvirkning i vitt och rött bomullsgarn i form av en toppluva avslutad med en liten tofs. Nedtill på mössan en slätare bård, än mössan i övrigt, ovanför bården ett 6 cm brett parti med röda och vita små tofsar.
 Från gården Anders i Medåker."

 
Bild: Slöjdnytt
Hemslöjdskonsulenterna i Västmanland
 
Förr var det vanligt att man virkade i naturfärgerna vitt, svart, grått och bunt även om färgat garn också kunde förekomma.
tekniken lämpar sig för vantar och mössor. Förr var det också vanligt att man virkade handledsvärmare.
Det blir en viss skillnad i strukturen om man virkas i den bakre maskbågen eller om man virkar i båda.
 
 


torsdag 14 april 2011

Maria Sibylla Merian konstnär, kvinna och förevigad på sedel!

I Tyskland har Maria Sibylla Merian funnits på
D-Marksedeln i valören 500 DM

Maria Sibylla Merian föddes en aprildag år 1647. Hon började mycket tidigt intressera sig för måleri och entomologi. Eftersom kvinnorna var hänvisade att få sin utbildning i hemmet fick Maria Sibylla sin konstnärliga uppfostran/utbildning av sin styvfar. Skråväsendet mycket starkt i 1600-talets Europa och kvinnor var förbjudna att måla i olja och att måla porträtt. Hon gifte sig 1665 med en av styvfaderns elever, Johan Andreas Graff, som kom att betyda mycket för hennes utveckling.



Hon undervisade i teckning och målning åt huvudsakligen högreståndsflickor men fortsatte jämsides med detta att studera insekter.
Redan från unga år hade hon varit intresserad av silkesmaskens utveckling till färdig fjäril vilket motiverade henne senare till entomologiska studier.
Mellan åren 1685 och 1691 bodde hon tillsamman med sina döttrar och mor i slottet Waltha i västra Friesland. Hon hade lämnat sin man och hade ansluta sig till labadisterna, en radikal protestantisk frikyrka, därefter flyttade hon till Amsterdam.





Vid denna tid präglades Holland av ekonomiskt välstånd och hade en livlig handel med främmande länder. Intresset för vetenskap hade ökat markant, konstmarknaden var aktiv och överklassen var passionerade samlare. Tack vare de täta kontakterna, både österut och västerut, uppstod ett stort intresse i Holland för det ”exotiska”, för främmande länders historia, kulturhistoria, flora och fauna.





Under sina år i Waltha och Amsterdam hade Maria Sibylla sett många konserverade exotiska insekter och fjärilar på museer. dessa var ofta i dåligt skick och tagna ur sitt sammanang och aldrig skildrade i sina olika utvecklingsfaser.
Detta medförde att hon beslöt sig för att resa till Surinam för att "se själv" och bedriva studier på plats. I Surinam bedrev hon systematiska studier av insekter som hon själv fångade, bestämde vilken typ av växt den levde på, födde upp dem i små lådor och observerade deras olika utvecklingsstadier.
Resan varade  i två år och när hon och dottern kom till Amsterdam var hon försedd med ett stort material i form av teckningar och målningar, konserverade krokodiler, ormar, sköldpaddor och torkade växter.


Iris Susiana



År 1705 publicerade hon sitt monumentala arbete Metamorphosis Insectorum Surinamensium, utgiven i stor folio. Arbetet  innehöll 60 graverade planscher med vidhängande text och publicerades i en latinsk respektive holländsk utgåva.


Under 1800-talet och första halvan av 1900-talet var hon i det närmaste helt bortglömd, men under det senaste decenniet har det publicerats en stor mängd böcker om henne bl. a. två exemplar av den andra upplagan som utkom 1719.



Som kuriosa kan nämnas att Carl von Linné  använde sig flitigt av hennes arbeten och som tack namngav hanen insekt efter henne. (Phalaena merianella Linnaeus, 1758).


Maria Sibylla Merian avled 1717

tisdag 12 april 2011

Marimekko, en sextioåring, yngre och tuffare än någonsin!




I år är det sextio år sedan företaget Marimekko startades.
Otroligt men sant.

Viljo och Armi Ratia ville göra något åt den stora bristen på kläder i Finland efter andra världskriget och bestämde sig för att starta ett textilföretag. Namnet de valde blev Marimekko som betyder Maris klänning. Detta kan tolkas som "enkel vardagsklänning utan krusiduller" och det var just det som de ville arbeta med, enkla kläder för ett folk som var utan det mesta.
De hade sin egen stil redan från början, kläder i egen design och i tyger med spännande tryck och färgställningar.




Trycket Unikko i olika färgställningar,  Skapat 1964

Till en början formgav Armi Rati en del motiv men överlät snart det kreativa skapandet till Maija Isola vars karriär tog fart då hon blev chefsdesigner på Marimekko, en post hon stannade kvar på till 1987.
Flera av de mönster som idag förknippas med Marimekko är Isolas verk.
Trycket Unikko som blev en succé 1964, blev på nytt populärt då Marimekko återupptog en kollektion klassiska tygmönster ur Isolas produktion inför Marimekkos 50-årsjubileum 2001.


 Kippis finns som metervara och tapet (Midbec)



Från att ha startat som ett textilföretag arbetar man på Marimekko numera i ett flertal material och med olika produkter.




Ett annat material som man designat är glas. Ett exempel är den populära Marimekkoskålen från Iittala.



Tyg Iso Satakielis

På företaget har man varit öppna för att arbeta med unga nya designers och ta tillvara deras idéer och stilar.
Ett utmärkt exempel på att man fortfarande satsar på nya designers Maija Louekari.




Baddräkter designade Marimekko, 
 H & M sommaren  2010


Marimekko hade sin storhetstid på 1960- och 1970-talet, men har sedan dess haft ett gott rykte om hög kvalitet och originalitet.
På senare år har populariteten återigen stigit och idag är de på så gott som samma nivå som under sina guldår. Våren 2008 samarbetade Marimekko med H & M och skapade en kollektion med enkla men utsökta mönster.



Trots en stor variation av formgivare syns det att Marimekko står fast vid den filosofi de hade från företagets början.
Det enkla och vackra i vardagen ska ge inspiration till ny och egen design.




















Marimekko=Maris klänning=sant!



måndag 4 april 2011

Judy Chicago, konstnär och feminist!



Judy Chicago, skapare av verket The Dinner Party 1974-1979, som blir en vattendelare i den samtida debatten. Ett verk hyllat av många som ett föregångsverk men samtidigt kritiserat av såväl den rådande modernistiska konstkritiken som en ny generation poststrukturella feminister.
Judy Chicago, som var född 1939, kom till Chicago i slutet av 1950-talet för att studera konst.
Strax innan hon påbörjade arbetet med The Dinner Party, (1974-1979) hade hon upptäckt och insett att kvinnor nästan inte alls förekom i historien och att männen intagit den konstnärliga arenan och höll i alla kontakter. 
 I installationen The Dinner Party har ett ceremoniellt triangulärt bankettbord dukats upp till minne av 1 038 namngivna historiska och mytologiska kvinnor, vars inflytande förnekats i en manlig historieskrivning.
Verket genomfördes med hjälp av hundratals volontärer som är en monumentalt projekt om kvinnorna i den västerländska civilisationen.

Hon ansåg att ingen skulle behöva bära ett namn bestämt genom manlig social dominans därför köpte hon 1970 en helsida i konsttidskriften Art- Forum för att annonsera sitt namnbyte från Gerowitz till Chicago.

Judy Chicago
The Dinner Party (Hildegarde av Bingens bordsplacering) 1974–79.
Teknik keramik, porslin, textil. Brooklyn Museum,
Fotograf Jook Leung Photography





Judy Chicago
The Dinner Party (Virginia Wolfs bordsplacering) 1974–79.
Teknik keramik, porslin, textil. Brooklyn Museum,
Fotograf Jook Leung Photography




, The Dinner Party ( Kejsarinnan Theodoras bordsplacering
född ca 500 e.v.t. i Syrien, död 548 i Konstantinopel )
1974–79.  Teknik keramik, porslin, textil. Brooklyn Museum,
Fotograf Jook Leung Photography





, The Dinner Party (Susan B. Anthonys bordsplacering) 1974–79.
Teknik keramik, porslin, textil. Brooklyn Museum,
Fotograf Jook Leung Photography



The Dinner Party ( Elizabeth I:s bordsplacering) 1974–79.
Teknik keramik, porslin, textil. Brooklyn Museum,
Fotograf Jook Leung Photography