söndag 29 augusti 2010

Mästarnas mästare!

Uppståndelsen  (1420 - 1492), 225x200 cm , fresk, Piero della Francesca
Museo Civico, Sansepolcro

Många är de konstverk som fått epitetet "världen bästa". Den målning som anses leva bäst upp till denna titel är Uppståndelsen målad kring år 1460 av  Piero della Francesca.

Han föddes cirka 1415 Borgo Sansepolcro i Toscana och var en italiensk målare och matematiker. Han tog intryck av flera av de konstnärer vars verk han såg under sina resor.
Fram till sin död år 1492  levde och verkade han i Borgo Sansepolcro.

Piero della Francesca var en av ungrenässansens mest tongivande konstnärer och en pionjär inom den perspektiviska bildkonstruktionen. Denna kunskap har han använt i sin målning Uppståndelsen som han målade på beställning till stadshuset i hemstaden. Målnigen visar Jesus när han står med den vit-röda flaggan i handen och ser ut över det tänkta landskapet och har just uppstått  ifrån det döda. Vakterna har somnat och vet inte att Jesus uppstått.

Vid en närmare betraktelse av målningen ser man att mannen med röda kläder är utan ben. Det är ett rent stilistikt drag som konstnären gjort för att få en bra balans i bilden.

Piero della Francesca, Kristi uppståndelse (detalj) väggmålning i fresk och tempera,

Pieros kompositioner utmärks av ett matematiskt exakt uträknat rumsdjup. I kompositionen av Uppståndelsen ser man hur figurerna är uppbyggda inom den geometriska formen, triangeln.
Här visar han sin förmåga att använda ålderdomliga ikonografiska element som tillhör denna typ av bilder men placerar dem i ett helt annan stilistiskt element.

Många är de betraktare som trott att bilden är tredimensionell och att de sovande männen framför Jesus är skulpterade. Han skrev även en bok i ämnet, De Prospectiva Pigendi.
I Piero della Francescas tidiga verk ser man Masaccios inflytande men i de senare målningarna är han mer självständig i sin stil.



Andra målningar av mästaren.
Kristi dop 1442, Piero della Francesca
Tempera på duk, 167 x 116 cm, National Gallery, London


Federico da Montefeltro och hans hustru Battista Sforza 1465-66
Piero della Francesca
Olja på duk 47 x 33 cm/porträtt,   Uffizierna Florens, Italien

  Drottningen av Saba i tillbedjan, 1466, Fresk, 336 x 747 cm
Mötet med kung Salomo och drottningen av Saba, 1466  Fresk 336 x 747 cm,
 Piero della Francesca,  San Francesco, Arezzo

lördag 21 augusti 2010

10-gruppen, alltid bäst!





10-gruppens färgstarka tyger har alltid legat rätt i tiden. De är mer popuära än någonsin och med en egen sida på facebook.
Juast nu firar de sitt 40-årsjubileum med en stor utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg.  MÖNSTERKRAFT! är som utställningens namn. Både mönster och kraft är vad dessa designers haft och fortfarande har.
Deras välkända mönster har blivit en del av den moderna svenska designhistorien.
I MÖNSTERKRAFT! har de samlat textila mönster, skisser och formgivna produkter ur 10-gruppens färgstarka produktion. Utställningen är en rik inspirationskälla för alla som är intresserade av färg och form.




Många är de mönster som formgivits av 10-gruppen, ca 700 och är det inte tyger så är det tapeter.
I boken 10-gruppen mönstertryck kan man läsa om hur allt började.

Det var Inez Svensson som i egenskap av konstnärlig ledare för Borås Wäfveri, köper hon in tygmönster av de blivande 10-grupparna Gunila Axén och Birgitta Hahn, och tar sig an Tom Hedqvist som praktikant.
1970 grundar hon 10-gruppen med nio yngre men likasinnade formgivare och textilkonstnärer. De är alla frustrerade över att deras bästa mönsteridéer ratas av dåtidens textilföretag, med fega företagsledare och gråtrista, småmönstrade ideal. Målet var att själva styra processen hela vägen och solidariskt jobba tillsammans med försäljningen.


"Jamaica"  Birgitta Hahn

Flera av deras mönster är lätta att känna igen. De har den utpräglade grafiska effekten och den lysande, kontrastrika färgskalan.
 ”Jamaica” är en bästsäljare som klätt många tusen Ikeasoffor. Hennes böljande blad i livliga färger har nu  kommit i en svart-vit variant.
           
Här är samma mönster uppsydd som brandfilt 120 x 120 cm med fodral i design av 10-gruppen.  En produkt som säljs genom ett försäkringsbolag.

                  

En annan produkt som förknippas med 10-gruppen är necessärerna. De ä uppsydda i ett flertal mönster och materialet ä vaxat tyg. Praktiskt och hållbart.

10-gruppens utställning på Formex 2010.

10-gruppens historia blir också en berättelse om tiden, med oljekris, tekoindustrins kollaps och yuppieeran, då intresset för dem svackar i Sverige samtidigt som den franska exportmarknaden växer sig stark. Numera produceras gruppens tyger i Finland, på samma ställe som Marimekkos.

söndag 15 augusti 2010

Sofonisba Anguissola, ett renässansens underbarn och kvinna.

Självporträtt 1554

Det är inte många kvinnor som har fått ett namn i konsthistorien men en av de första som blivit internationellt känd för sitt måleri är Sofonisba Anguissola.
Hon blev speciell redan från första andetaget eftersom hennes föräldrar gav henne ett namn från den grekiska antiken, Sofonisba. Hon och syskonen uppfortrades enligt renässansens humanistiska ideal.

Konstnärens systrar och deras guvenant spelar schack 1555
Nationalmuseum, Poznan, Polen

Flera av syskonen blev undervisade i måleri. Sofonisba studerade hos målarna Bernardino Campi och Bernardino Gatti i Cremona tills hon flyttade.
Hennes far hade brevkontakt med Michelangelo som uppmuntrade henne och till och med sände några teckningar. Hennes arbete blev att kopiera dem och sedan skicka tillbaka dem till Michelangelo för kritik.

Catalina Micaela dotter tillKung Felipe II av Spanien
1577-1578 Glasgows konstmuseum.
Sofonisba var en produktiv konstnär med bland annat ett trettiotal signerade porträtt från sin tid i Cremona. Totalt kan man tillskriva henne ett femtiotal målningar. Hon är i sina porträtt med dämpad färgskala influerad av Correggio.
Under 1550-talet reste hon till Madrid och utsågs till hovmålare hos Filip II.

Portrait of Philip II 1573
Pradomuseet, Madrid, Spanien


Porträtt av fadern Amilcare, syster Minerva
och bror Asdrubale 1558
Nivaa, Nivaagaards Malerisamling, Danmark 

Sent i livet fick hon besök av en ung konstnär vid namn Anthony van Dyck. Man har funnit en teckning av hennes teckningar i hans skissbok där hon har gett honom råd angående måleri.
Förutom att hon var en innovativ konstnär inspirerade hon många kvinnor till att bli konstnärer. Hon arbetade också för att de manliga målarna skulle ta emot kvinnor som elever.

Självporträtt 1610

Sofonisba föddes 1532 i Italien, Cremona. Hon blev över nittio år och dog 1625 i Palermo.

onsdag 11 augusti 2010

Vad har den modemedvetna renässansmannen och jokern gemensamt?


Posträtt av Dante
Andrea del Castagno, 1450

För den unge man som ville vara trendigt klädd under den tidiga renässansen var det mycket att tänka på.

Gotikerns draperingar i långa lodräta veck var helt ute.
Ut med det gamla och in med det nya!

Målning av Andrea Mantegna 1474

Så här skulle det vara!
Under sent 1400-tal var renässansens moderdräkt är en fortsättning och övergång från den gotiska dräkten. Det var italienarna som var den tidens DKNY eller YSL. Det fanns flera framstående personligheter som påverkade det italienska samhället inom olika områden såväl som modet.
Man hade gjort ett flertal nya upptäckter som centralperspektivets betydelse och dessutom utvecklades atkitekturen, bl.a. av Palladio.
Italienarna hade aldrig anammat den gotisk-burgundiska dräkten och de var redo för något nytt och kom att påverka modet från cirka 1480 och ett trettiotal år framöver. 

Detalj

Italienarna hade sitt romerska arv och renäsansdräkten var en självständig utveckling av det arvet d.v.s. den romerska konsten och dess ideal. Den nya dräkten var en motsats till den äldre gotiska där mannens längd på manteln hade visat hans status. En fotsid dräkt hade högre status än en kortare, av praktiska skäl, det var svårt att kroppsarbeta i en lång dräkt.
Med det nya modet skulle de horisontella linjerna framhävas och kunde förstärkas genom olika färg på tyget. Se bilden, den vita linjen mot det guldgula tyget.
En annan detalj som blev högsta mode var de olikfärgade benen på hosorna.


   
Detalj Sandro Boticelli, 1475
Man hade flera plagg i lager på lager. Det finaste och mest exklusiva tyget var ytterst och utan ärm för att plagget innanför skulle vara väl synligt. Det inre plaggets intryck förstärktes med en lång ärm.
Både manlig och kvinnlig dräkt skulle vara färgglad.
Skor och stövlar var sydda i ett relativt mjukt skinn som gärna slutade i en spets fram vid tårna.
Huvudbonaderna var lite olika i sin utformning. En av de modeller var hattliknande och med uppvikt brätte.

Procession of the Oldest King detalj
Fresk av  1459-60

Textiltillverkningen hade nått sin höjdpunkt och vävarna kunde vävkonstens alla finesser för att tillverka fantastiska tyger. man vävde med tunna trådar i olika vävtekniker och skapade olika vävefekter som förstärktes med guldtråd.
Det enda som satte en gräns var ekonomin.


Procession of the Youngest King detalj
 Fresk av Benozzo Gozzoli   1459-60

Detta mode finns kvar hos jokern i kortleken och hos hjälten Robin Hood i Walt Disneys tecknade film. 





måndag 2 augusti 2010

Varje tid har sin frisyr!


Porträtt av Thomas Gainsborough
1779-1781

Rakt eller lockigt, kort eller långt, ljust eller mörkt. Både män och kvinnor har genom årtusenden ägnat intresse åt frisyren. De gamla assyierna, perserna och egyptierna hade alla på olika sätt magnifika frisyer. Om inte det egna håret räckte till så gick det bra att sätta in lösa lockat som sattes fast med band.
Under 1700-talet nådde frisyrerna sin höjdpunkt. man tog hjälp av stålställningar, blommor, peruker och spetsar, ja allt man kunde komma på för att frisyren skulle bli så fin som möjligt.


Detalj av a Primavera c 1482, Sandro Boticelli

Under renässansen var frisyrerna dekorerade med flätor och knutar och med smycken och blommor.
Redan under antiken kände man till hur hårfärgningen skulle gå till. Kvinnorna i det antika Rom ville gärna ha blont hår, något som de sett hos de germanska kvinnorna som tagits till fånga. Renässanskvinnorna ville gärna ha blont hår och satt därför gärna i solen. Om inte det hjälpte så tog man till en del mixturer.

Porträtt av Mariana av Österrike, Spansk drottning
Diego Velasquez 1655-57


En stor och pompös frisyr som passar till de pompösa kläder som var moderna vid denna tid. I håret har hon smycken och fjädrar.



Vid slutet av 1700-talet kunde man få tips på nya frisyrer genom att läsa modetindningar. Frisyrenena skulle verka ståtligare genom att man satte in fjädrar, blommor och band som dekoration. Eftersom det fortfarande var populärt med blont hår så pudrade man det gärna och mycket med ris- och vetemjöl.



David, Jacques-Louis 1798-1799
Porträtt av Madame Raymond de Verninac

  Vid 1800-talets början hade man tröttnat på de stora vidlytiga frisyrerna och den naturliga looken med den egna hårfärgen blev populär.


Kring 1830-talet blev det populärt med kammar av olika slag i håret och med dem kunde man göra stora och fantasifulla frisyrer.

Porträtt målat 1926

Avantgardisterna var först med att klippa håret kort, kring 1920,  sedan följde andra efter.

 
Hårets historia:
http://www.shenet.se/ravaror/harhistoria.html